Supermodellernas Backstage - gömt i mörkret

Två sidor av samma mynt. Den ena speglar supermodellernas priviligierade, om än upp-speedade, vardag på 90-talet bakom haute couture- och prêt a porter -scenen innan de ska upp på catwalken. Den andra iscensätter våldtäkten Ewa-Mari Johansson som nyupptäckt 16-årig modell utsätts för på ett parisiskt hotellrum av en man i modebranschen.

I utställningen Supermodellernas Back Stage – gömt i mörkret visas två serier av den internationellt verksamma fotografen Ewa-Mari Johansson. Båda med avstamp i en (mode)värld där flickor och kvinnor under decennier levt i symbios med, av och trots den objektifierande blicken. 

Under tidigt 1990-tal tar sig Ewa-Mari Johansson in som fotograf bakom kulisserna i den miljö hon känner sig vid så väl efter åren som fotomodell och mannekäng i modeindustrins metropoler; Paris, London, New York, Milano. Samma italienska Vogue som anlitat henne som modell blir Ewa-Maris första uppdragsgivare som fotograf. Detta i en tid där inte många kvinnor släpps in från det regisserade rampljuset för att istället själv sätta såväl agenda som val av belysning. 

I Supermodellernas Back Stage – gömt i mörkret kommer vi nära 1990-talets supermodeller. De bjuder in till sin gemenskap bakom modevisningarnas kulisser, fångat av Eva-Mari Johansson och hennes kamera.  De, vars namn börjar stråla i neonskrift i hela världen under 1990-talet; Helena Christensen, Kate Moss, Naomi Campbell, Claudia Schiffer, Linda Evangelista. Här lyser de i sin egen rätt mitt i steget före de ska ut på cat walk för att blända front row och omvärlden.

Att närma sig, och utforska, utsatthet är en stark drivkraft som ständigt leder mig till de mest oväntade erfarenheter och insikter. De möten som uppstår mellan oss människor är en ständig källa till förundran, och att ibland lyckas fånga dem med kameran en gåva. I denna serie ville jag visa gemenskapen mellan modellerna, styrkan i deras olika uttryck och personlighet, berättar Ewa-Mari.

I serien If you say something I kill you visas ytterst grafiskt iscensatta minnen av ett övergrepp Ewa-Mari som ung modell utsattes för på ett parisiskt hotellrum. Ett modigt projekt från 2007, i försök att bearbeta smärtan och rädslan som stannat kvar i hennes kropp efter traumat. 

Erfarenheten av extrem utsatthet där på hotellrummet har följt henne. Trots att minnet legat undangömt bakom lager av skyddande bomull har Ewa-Mari i efterhand insett hur händelsen ändock styrt henne. Ett sätt att bearbeta denna smärta och rädsla blev att iscensätta det och genom kameran fånga detta vidriga händelseförlopp, steg för steg. 

- Det var först många år senare, när jag fått höra att mannen dött, minnet dök upp och då tog jag och en väninna in på samma hotellrum. Som visade sig se exakt likadant ut som vid övergreppet. Där fick hon spela rollen av mig medan jag höll i kameran. Ett försök till att med den sätta mig i kontroll av situationen. Det var först efter detta som jag förstod vidden av hur mycket våldtäkten omedvetet präglat mig och mina handlingar. Som att jag till exempel helt automatiskt alltid byter trottoar för att undvika att bli förföljd, eller att jag aldrig kan använda ljusa strumpbyxor.